Knut R. Hoff, Pelle Molin - Vandringen mot havet.
Bodö, Emil & Jensen 2006
115 år har nu förflutit sedan författaren och konstnären
Pelle Molin avled 31 år gammal i Bodö i Nordnorge. När denna
bok skrevs var det jämnt hundra år sedan man på svenskt
initiativ den 2 september 1906 avtäckte en väldig bautasten i
vacker granit över Ådalens diktare på kyrkogården ute i
Breivika. Den står ännu kvar, oskadd efter de tyska bombningar
som år 1940 utplånade det mesta av staden, inklusive den
kvarlåtenskap efter Molin som anförtroddes i norska kvinnors
vård.
Trots att Pelle Molin levde sina sista år i Norge och Bodö, och
skrev en lång räcka ännu läsvärda noveller och artiklar om
liv och arbete i Nordland och Finnmark, hade ingen förrän år
2006 kommit sig för att på norsk botten skriva ett äreminne
över denne märklige man. Norge och dess folk kom Molin att
älska minst lika mycket som sitt hemland.
Om man i Sverige fått för sig att upprätta en litterär kanon
för hundra år sedan så hade Molin och Ådalens poesi helt
säkert kommit med som representant för litteraturen från
provinsen. Men Pelle Molin är mycket mer än bara en Ådalens
diktare.
Knut R. Hoff, 1931-2011, med ett förflutet som journalist vid
Nordlandsposten i Bodö, skrev samband med en sommarutställning
av Molintavlor på Galleri Sjögata i Bodö denna 64-sidiga
skrift om Pelle. En välvillig men mycket spontanistisk sådan.
Titeln är Pelle Molin - Vandringen mot havet. En mer
passande undertitel hade dock varit Vandraren. Själva
fotturen som Pelle Molin företog hösten 1894, då han slog
följe med medicinaren Fredrik Lindskog från Näsåker över
till norska Mosjöen, berörs bara helt flyktigt i skriften,
tyvärr också med talrika faktafel som är kännetecknande för
såväl denna skrift som de artiklar Hoff skrivit om Molin
alltsedan 1970-talet. Gamla grundlösa spekulationer om
bakgrunden till Pelle Molins sorti från Ådalen förs här
vidare till norska läsare. Ingenting nytt tillför denna text
Molin-forskningen.
Boken har ändock en stor förtjänst, i det att det nu efter 110
år äntligen finns en lättsam skrift på norska om denne
sorgligt underskattade kulturpersonlighet. Den är rikligt
illustrerad, bland annat med fem tavelmotiv i färg och med
fotoporträttet av de två fotturisterna i full
fjällvandrarmundering, taget i Coldevins ateljé i Mosjöen.
Knut Hoff vill med sin skrift speciellt lyfta fram
journalisten Pelle Molin. Han talar sig också varm för ett
svenskt-norskt Pelle Molin-sällskap eller -nätverk, och flaggar
för ett så kallat Pelle Molins Pris till unga lovande
skribenter. Det norska Molin-sällskapet tillkom verkligen en
kort tid senare, och nu finns också sedan 2011 ett Pelle
Molin-pris.
Hoff är inne på rätt spår när han efterlyser ett nytt
perspektiv på Molin. Det som stått i vägen för en rättvis
behandling av denne man är forskarnas och därmed läsarnas
fixering vid novellen Historien om Gunnel, som redan tidigt
stigmatiserade Pelle Molin som en litterärt tvivelaktig
vildmarksromantiker.
När en norrlandsbaserad litteraturdocent härom året gjorde sig
mödan att analysera Pelle Molins författarskap var det
återigen uteslutande Historien om Gunnel som lyftes fram.
Längre än så sträckte sig inte undersökningen.
Intressant nog men kanske föga förvånande är det enbart män
som genom åren studerat Pelle Molin och hans produktion. Dessa
är närmare bestämt över sjuttio gubbar från Geijerstam och
framåt. Kanske inte konstigt då att forskningen fått sådan
förödande slagsida. Det är dock bara en handfull män som
givit sig på att studera ämnet mer ingående. En enda
kvinna har gjort det, nämligen författarinnan Maria
Rieck-Müller, men för snart hundra år sedan nu.
Ett Molin-sällskaps eller nätverks första och främsta uppgift
borde ovillkorligen bli att rakt upp och ned publicera allt det
som ännu finns outgivet av Pelle Molins produktion. Främst
handlar det om hans bevarade brev, som i en samlad utgåva till
slut skulle komma att ta död på byskvallret och ge oss en
rättvisande bild av den i grunden gode och människokäre
kulturkämpen Pelle Molin. Därtill på köpet många nya
färgstarka skildringar av hans egen hand från såväl Sverige
som Norge. Nu blev det Isabella Josefssons som utförde denna
bragd, med Pelle Molins brev (2011).
Carl-Henrik Berg
Copyright 2011, Carl-Henrik Berg
Sidan kontrollerad 2011-09-06