Umeås första bryggeri var Umeå Bryggeri AB vid Renmarksbäcken på norra älvstranden inom Umeå stad. Det anlades under 1850-talet, just vid tiden för de första bryggerietableringarna i landet. Omkring år 1870 anlades så Westerbottens Ångbryggeri AB på Teg på andra sidan älven, och snart började man därför kalla Umeå Bryggeri för "Gamla bryggeriet". Bryggmästare vid Westerbottens Ångbryggeri blev någon gång under 1880-talet bayraren Wolfgang Amberger, född 1856. Jämnårig med honom var Gamla bryggeriets bryggmästare, gotlänningen Karl Holmberg född 1854. Det var i vindsvåningen på Gamla bryggeriet som den förödande stadsbranden år 1888 startade, och brandens intensitet framgår av det faktum att även bebyggelsen på andra sidan älven eldhärjades, däribland just Westerbottens Ångbryggeri. Wolfgang Amberger återuppförde bryggeriet på Teg efter branden, ovisst dock var, och intressenterna i Gamla bryggeriet bildade nu Umeå Ångbryggeri AB på Teg. Byggandet skedde åren 1889-90 och den första maj 1891 sattes produktionen igång på det nya stora bryggeriet. Vid denna tid var det det tyska bayerska ölet som var mest i ropet, och genom åren har Umeå Ångbryggeri haft flera bryggmästare just från Tyskland. Mannen bakom den nya bryggeribyggnadens utformning var byggeriingenjören Alwin Jacobi från Stockholm.

Bryggeriet fick mycket tjocka väggar för att hålla temperaturen nere under sommarmånaderna. Tyvärr var murbruket undermåligt, vilket ledde till att bryggeribyggnaden till sist revs för några år sedan. Byggnaden kostade på sin tid 75 000 kronor att bygga upp. Denna bryggeribyggnad var Västerbottens enda exempel på det sena 1800- talets påkostade bryggeriarkitektur. Ångbryggeriet var inte bara en fabrik utan utan skulle med sin stora pampiga fasad fungera som ett försäljningsargument i sig. På bryggeriernas öletiketter var det vanligt att fabriksbyggnaderna och ingenting annat återgavs i bild. Lokaliseringen av byggnaden till södra älvbrinken var alltså inte en slump utan en mycket medveten handling. Här handlade det framför allt om exponering, även om fabriken naturligtvis också var beroende av älvens vatten. År 1903 byggde man till en vattenfabrik för mineralvatten och läsk, och samma år utkom en reklambroschyr. Bryggeriets arbetare fick som löneförmån tre liter öl per dag, med styrka som mellanöl, och det ölet konsumerades i regel ganska omgående, med början under tolvrasten. Resten drack man upp hemma, efter en arbetsdag som varade mellan sju och halv sex. Friransonerna minskades senare ner till tre flaskor i stället för tre liter. År 1891 uppgick produktionen till 1000 flaskor öl per dygn, och flaskorna distribuerades av en handfull ölutkörare. Jämnt hundra år senare producerade man 36 000 flaskor per timme! Umeå Ångbryggeri AB ombildades 1931 till kommanditbolag. Denna rörelse övertogs 1961 av bryggerier i Mellannorrland, och senare gick Umeå- och Skellefteåbryggerierna ihop till Västerbottensbryggerierna AB. Detta blev i sin tur åren 1970-73 Norrlands Bryggerier AB. Till-bryggerier köpte verksamheten 1974, men gick 1989 upp i Falcon AB som drev bryggeriet fram till neläggningen 1997. Umeå-bryggeriet blev Norrlands sista stora bryggeri.

Copyright 2004, Carl-Henrik Berg

Sidan kontrollerad 2004-04-06