Dessa ord är kulturskribenten Carl G. Laurins (1868-1940). De inleder ett avsnitt i hans bok Stamfränder från 1924, där han återger ett möte med folkhögskolemannen Per August Gödecke (1840-1890) något av åren kring 1880. Laurin skriver (s. 150-152 i boken):
Norge är ett turistland. Sverige icke.
Jag minnes hur för mera än fyrtio år sedan P. A. Gödecke på vårt landställe på Lidingön beskrev sin [första] norska resa och talade om utsikten från Krokkleven. Vid den tiden var jag mera road av kultur, d.v.s. cirkus, konditorier och även museer, än av natur, utom möjligtvis bad, bärplockning och kräftfiske. Men jag studsade vid den skäggige farbroderns rörda, lidelsefulla ton, då han skildrade bergsstupen vid Tyrifjord [Gödecke besökte Tyrifjord under studentmötet i Kristiania sommaren 1869]. Vad han där vältaligt yttrade, rörde sig dunkelt hos tusentals svaenskar och svenskor. De älskade den norska naturen. Gude, Tidemand och i synnerhet Björnson hade brutit marken. De kände, att Norge var det egentliga Manhem. Estetik och etik blandade sig här på ett för många särskilt tilltalande sätt, och de varma känslor Norge väckte hos skolfolk, särskilt inom folkhögskolekretsar under sommarresorna, ha helt säkert bidragit till att skapa en sympatistämning, som nog ej var utan sin nytta, då svenskt tålamod var nära att brista.Vad är ett turistland? Ett land med många stjärnor i Bædeker. Enligt Bædeker, fortfarande världens bästa resehandbok, förses märkliga sevärdheter med en stjärna och särdeles märkvärdiga med två. Ibland får man höra personer tala om tre stjärnor i Bædeker. Men det är på konjak tre stjärnor förekomma. Bædeker har aldrig mer än två. Det ligger i sakens natur, att Italien och Schweiz skola hava de flesta stjärnorna. Med all aktning för Kebnekajse och Riddarholmskyrkan, för Trondhjems domkyrka och Galdhöpiggen, men med sevärdheter som Alperna och Sixtinska kapellet kunna de ej mäta sig. Och låt vara att Gripsholm överträffar Håkonshallen och Visby Hamars domkyrkas ruinrester, vi ha i Sverige intet som kan komma upp mot de naturscenerier, som finnas i Hardanger och Sogn och i Jotunheimen. Vi ha egentligen bara en sevärdhet "aller ersten Ranges", Stockholm självt. Dubbelstjärnorna i Bædekers norska avdelning äro fem gånger talrikare än de svenska och omfatta uteslutande naturscenerier.
Den ovannämnde P. A. Gödecke var den förste att i tryck framkasta tanken på en svensk turistförening, närmare ett decennium före Fredrik Svenonius. Det skedde i en artikel i Svensk tidskrift våren 1875. Enligt Uno Willers i dennes bok Perspektiv på hemlandet från 1965 var Gödecke en av de första svenska medlemmarna i Den Norske Turistforening, grundad 1868, men det var i så fall efter 1873. Se översikten över de första DNT-medlemmarna i Sverige här.
Copyright 2004, Carl-Henrik Berg
Sidan kontrollerad 2004-05-03