Främmande Nord - ett givande och ett tagande (skuggsidan av projektet Främmande Nord)

OBS! Uppdaterat i slutet av texten!

Det tvärvetenskapliga humanistiska forskningsprojektet Främmande Nord vid Umeå universitet, initierat 2002 och sedan 2005 bedrivet i större skala, fanns under perioden november 2006 - april 2007 beskrivet på ett antal webbsidor under institutionen för Moderna språk.
Längst ned på denna sida återges strukturen på den beskrivningen. Från april 2007 är det en omarbetad version som ligger ute, engelskspråkig och i huvudsak uppdelad i ovanstående avsnitt. (I den gamla versionen bredde man i sann tvärvetenskaplig anda ut sig på tvären på webbsidorna. Den nya versionen är som synes desto smalare. Tydligen tog man till sig mitt påpekande av denna lustighet.)

Något som saknas i såväl den gamla som den nya projektbeskrivningen är närmare upplysningar om den omfattande kommenterade bibliografi som undertecknad utarbetade på ideell basis under projektets första månader. Jag var nämligen i högsta grad med i detta projekt, i egenskap av bibliograf och etnolog med unik specialkompetens inom forskningsområdet, och jag deltog i vartenda seminarium som ägde rum från maj 2002 till december 2004, då jag avflyttade från Umeå till Södertörn - och genast raderades ur projektledarens mailinglista och minne.

Den bibliografi flera av projektets forskare i den första versionen hänvisade till i avsnitt 6 är min kommenterade och resonerande bibliografi (ej publicerad). Flera av de reseskildrare som nämns i projektbeskrivningarna skulle aldrig på detta stadium ha varit kända för forskarna min bibliografi eller mina rekommendationer och tips förutan, och forskargruppen skulle över huvud taget inte ha den överblick de har idag om de tvingats starta mer eller mindre från scratch. Det var alla rörande eniga om så länge jag fanns kvar i Umeå och i projektet. Nu har man i den nya versionen sopat igen de sista spåren av min bibliografis existens. Tror man...

Bibliografin i dess första version, täckande hela 1800-talet, presenterade jag på den öppna workshop som hölls i Humanisthuset i Umeå den 14 november 2002. Bibliografin har sedan dess fungerat som en ovärderlig stomme att utgå från inom detta forskningsområde - utländska resenärers skildringar av 1800-talets Norrland. Projektet Främmande Nord var också en av anledningarna till att jag 2004 drog igång webbplatsen Utflykten. En av de tyngsta resurserna på denna webbplats är den om Resenärer och deras skildringar i digital fulltext, och det finns där en välvillig tanke bakom webbadressen www.utflykten.se/eran.htm. Samlingsnamnet ERAN skulle ursprungligen utläsas dels som Elektroniska Reseskildringar från Artonhundratalets Nordskandinavien, dels som en vänlig gest till mina vänner inom projektet Främmande Nord.

Det har ryktesvis från projektledningens sida gjorts gällande att jag kommit med ohemula ekonomiska ersättningsanspråk för nedlagt arbete, och av den anledningen inte ansetts lämplig att ytterligare befatta sig med. Sanningen är att det enda jag gjort i den vägen är att under 2005 - när det stod helt klart att projektledningen sagt upp bekantskapen - skicka en fråga till fakultetens dekanus och erbjuda projektet att för en summa de själva föreslår köpa hela eller delar av den ytterligare dokumentation jag samlat in. Jag skänker inte längre bort något till universitetsfolk utan folkvett och normal anständighet.

Projektet behandlar numera det långa artonhundratalet, från 1775 till 1914, vilket innebär att projektledningen borde vara rätt intresserad av min samlade redovisning även av det dryga hundratalet tillkommande kända och mindre kända reseskildrare (inte minst raden av obskyra 1700-talsresenärer!). Det har tagit tid att smälta projektledningens agerande, som ju både är urbota korkat och uppvisar ett genuint förakt för fri och öppen forskning i ordens rätta bemärkelse. Det rimmar mycket illa med talet i projektbeskrivningen om ett "environment of Excellence". Tänk att forskare kan var så sugna på att göra andras upptäckter till sina, att de låter nya värdefulla insikter gå dem förbi. Hos oss utanför den unkna universitetsvärlden är luften lyckligtvis friare och sinnena öppnare.

Idag är jag mer förvånad än förbannad. Jag ser att de använder min bibliografi, jag ser hur projektledaren skrivit en artikel där hon har plankat samtliga citat i en av mina texter, och så vidare. Tänk vilket besvär de nu har att låtsas om att jag aldrig funnits, och tänk vad mycket mer de kunnat få veta - alldeles gratis - om de inte valt att dumpa mig. Nu har de i stället en sakkunnig och mycket kritisk granskare på halsen, en som kommer att få lov att belysa deras alsters brister i efterhand, bland annat här på denna sida. Men det bjuder jag på. Jag väljer att fortsätta bedriva verksamheter som kännetecknas av service och givande. Snikenheten och tagandet får projekt Främmande Nord ägna sig åt.

Här om ett inslag om projektet som SVT i Umeå sände i början av sommaren 2007: "Paradis eller helvete - reseskildringarnas Norrland. Friska starka nordbor i ett vackert landskap, eller bara ett kargt och tomt mörker. Det är bilden av Norrland. som gavs i reseskildringar förr."

Tillägg i april 2008: Under vintern har en artikel med titeln "Henrietta Kent and the feminised north" publicerats i Nordlit nr 22. Den finns som PDF här. Redan i artikelrubriken lutar sig artikelförfattaren mot den unika information jag letat fram om denna kvinnliga resenär. Utan mina forskningsinsatser skulle HH inte ha en susning om vad som dolde sig bakom författarnamnet "S. H. Kent". Nu är det visserligen inga hemligheter kring detta eftersom jag skrev om Henrietta redan i Till fjälls 2002! Men lik förbannat vägrar HH & Co. erkänna min existens och min roll i deras forskning. Så långt är Heidi Hansson beredd att gå att hon inte tar till sig min information att Henrietta Kent hade irländsk härstamning. Detta trots att HH har en dokumenterad faiblesse just för författarinnor från Irland.

Hur vetenskapligt är det att göra som HH? Utelämna redovisning av varifrån hon hämtat sina uppgifter om artikelns huvudperson? Den senaste taktiken verkar gå ut på det som hänt före 2006 inom projektet aldrig har hänt. En intressant men rätt hopplös taktik...

Nu har ovetenskapligheten och halsstarrigheten även spritt sig (tvärs över gården) till Umeå universitetsbibliotek. I mars 2008 levererade en bibliotekarie därstädes under en bibliotekskonferens en rätt komisk powerpoint-presentation (ppt-fil här), vilken gick ut på att visa hur Umeå UB gjorde tappra försök att bistå just projektet Främmande Nord med digitala reseskildringar. Inte helt otippat visade genomgången att just Umeå UB faktiskt hade en digitaliserad utländsk reseskildring. Enda problemet var att den var från 1600-talet... Umeå UB har än idag inte digitaliserat en enda Främmande Nord-titel, och presentationen i mars uppvisade skrämmande brister i universitetsbibliotekets kompetens i fråga om att möta projektet Främmande Nords behov. Nu är naturligtvis jag inte dummare än att jag tiger som muren om vilka sökvägar de helt missat. Jo, jag kan tipsa om en. Han heter Carl-Henrik Berg och har funnits här hela tiden..

Carl-Henrik Berg