.
Hungerstandar från Järpen, Åre, ca 1917-18
Föreningsarkivet
i Jämtlands län.
Ett intresse för det historiska perspektivet på turism och resande finns nog hos de flesta av oss, och för en och annan växer det till något mer och större. Det finns oändligt mycket att utforska inom detta märkligt eftersatta forskningsfält, och det är rätt paradoxalt att den ständigt växande besöksnäringen hyser ett så svagt intresse för saken. Det handlar inte bara om hur och varför det turistiska en gång på lokal nivå började, utan också om att lyfta blicken och sätta in yttringarna i ett större internationellt sammanhang. Min egen bestämda uppfattning är att det är en allvarlig vetenskaplig brist att så flagrant negligera företeelsers historiska upprinnelse och ursprung.
Ens eget intresse väcks ofta av tillfälligheter. Ett exempel är journalisten Erik Magnusson i den klassiska badorten Mölle, som gjorde ett oväntat dokumentfynd i en husvägg. Fyndet resulterade i en bok och i denna webbplats: http://www.hotellmolleberg.com. Erik Magnusson skriver: "Jag tog del av historier från 150 år av hotellverksamhet vid Kullens fot. De fångar en långsamt skiftande tidsanda på en badort som var både provinsiell och internationell – svensk, dansk, tysk." ... "Denna webbsajt, min bok om 'Det vackra huset i Möllebergsbacken' och den utställning som visats på Höganäs museum med samma namn har varit ett försök att med utgångspunkt i de människor som grundade och drev ett badhotell i ett skånskt fiskeläge spegla den turistindustri som kring förra sekelskiftet växte upp på kurorter i Sverige och utomlands."
Helt klart är det av avgörande betydelse att det finns ett mått av passion med i bilden för att resultatet ska bli riktigt lyckat. Passion kombinerad med kunskap och förståelse för vilken roll det eller de fenomen man studerar har i ett större perspektiv. Och naturligtvis helst en kreativ glädje i själva forskningsprocessen!
Ibland är det platsen man först fängslas av, ibland någon persons förehavanden. Mitt eget intresse för turismhistoria, som en gång började ta fart redan under uppväxten (med Svenska turistföreningens alla årsskrifter från 1880-talet och framåt hemma i föräldrarnas bokhylla), väcktes på allvar när jag på ett liknande sätt som i Mölle-fallet fick upp ögonen för ett unikt arkivdokument som var alltför intressant för att det skulle kunna gå att ignorera det. "Jag måste bara få veta mer", kan jag säga med ord lånade från Erik Magnusson i Mölle.
Kvikkjokks namnbok (här från sommaren
1892)
Jag arbetade omkring år 1990 vid fjäll- och samemuseet i Jokkmokk, och under ett samtal med Svenska turistföreningens nestor Halvar Sehlin fick jag snart kännedom om "Kvikkjokks namnbok". Den lilla fjällorten Kvikkjokk, "Lapplands paradis", har en historiskt stark särställning som mål för forskningsresande och fjällturister alltifrån besöken av män som Olof Rudbeck d.y. och Carl Linnaeus, och denna namnbok tillkom i samband med kronprinsen-regenten Karl XV:s besök på platsen sommaren 1858. Namnboken, som ingår i Svenska turistföreningens arkiv på Riksarkivet (Arninge), ger oss Namn, Titel och Adress på - inte alla men många av - de turister och andra resande som besökte Kvikkjokk åren 1858-1902. Resenärerna skrev på högersidans utrymme för Anteckningar ofta och gärna ner sina kommentarer och spontana intryck. Jag har studerat denna namnbok närmare och bl. a. haft den som huvudkälla till en C-uppsats i etnologi, med titeln Jolly, but damn the mosquitos. Se även Med badkar i bagaget - tidiga brittiska turister i Kvikkjokk (Till fjälls 2001-2002).
Turismhistoria kan vara hur intressant som helst. Alltför ofta presenteras den dock under alltför tråkiga former. Som denna gång på Restauranghögskolan i Grythyttan, september 2011. Ett sätt att göra ämnet intressantare är att inte nöja sig med kurslitteraturens torra fakta, utan se till att leta fram relevant men mindre känt arkivmaterial som inte tuggats om och om igen. Och gärna emellanåt lite oväntad kuriosa.
Turist-vänlig eller turist-ovänlig skylt? (Från Glada
Lappen)
Namnboken från Kvikkjokk ledde för min del till att jag försökte få fram mer fakta om resenärerna. Där fanns flera kända namn, som Afrikaresenären Paul Belloni du Chaillu, och mindre kända men ändå identifierbara besökare från England, Tyskland, Frankrike, USA m.fl. länder. Svenskarna var förstås över lag i majoritet, men tidvis dominerade faktiskt engelsmännen. Med kännedomen om vilka mer notoriska resenärer som besökt Kvikkjokk kunde jag så kontakta arkiv i Storbritannien, och jag lyckades i flera fall få napp på bevarade resedagböcker. I Oxford fanns Francis Henry Hill Guillemards dagbok från resan, och i Edinburgh John Francis Campbells omfattande anteckningar, innehållande ett flertal helt fantastiska akvareller från resor kors och tvärs i Sverige. Campbell-materialet lär nog dock aldrig bli publicerat, tyvärr. En Campbell-sökning på Google visar att man i alla fall i Norge på senare år förstått att uppmärksamma Campbell.
Skjutsdagbok från Skalstugan,
Jämtland, augusti 1856.
Landsarkivet i Östersund, Jämtlands läns länsstyrelses
landskansli vol. EVIb:356
Denna månad finner man, förutom brittiska turister,
världsresenären Alexander Ziegler
De flitigare resenärerna kunde jag också ibland återfinna i skjutsdagböcker på landsarkiven. Gästgivarna var länge skyldiga att föra dagbok över alla resande, och i dessa skjutsdagböcker kan man ibland rätt tydligt följa resandeströmmarna över tid till olika turistmål i Sverige. Dessa mina efterforskningar skedde i Internets barndom. En ny genomgång av Kvikkjokks namnbok i dag skulle komma generera en mycket omfattande katalog över personer som inte bara går att identifiera, utan också går att koppla en oändlig mängd länkar till, redovisande texter de publicerat och arkivmaterial de lämnat efter sig. Brev är ofta användbara pusselbitar när det handlar om att försöka återskapa bilder av hur turistattraktioner växt fram i sina första stadier av livscykeln.
Hur hittar man då arkivmaterialet? Naturligtvis kan man som alltid använda sig av traditionella metoder, och via litteratur, kunniga människor, arkiv och bibliotek lokalisera källmaterial som inte finns tryckt och mångfaldigat, men nu har vi ju också tillgång till Internet och en ständigt växande ström av digitala förteckningar, presentationer och kopior. Lite av en mellanställning intar kategorin Vykort, som å ena sidan är tryckta men å andra sida är rätt efemära. Ofta är de dock unikt uppgraderade av skrivglada avsändare:
Brevkort skickat från Lysekil i augusti 1900.
Här är inte platsen för att presentera handfasta instruktioner i hur man söker fram arkivinformation inom studier av turismmiljöer, turism och resande. En sådan uppgift är inte heller möjlig att klara, eftersom det är först med en rimlig avgränsning av en intresseinriktning som det går att skissera hur lämpliga sökvägar kan se ut.
Foton från kulturmiljöer av intresse kan man nästan alltid räkna med att få träff på omgående genom en bildsökning med exempelvis Google. Har man tur så leder bilderna vidare direkt till bildarkiv/museer/intresseföreningar etc. Här är exempel på ställen där man kan hamna: Lysekil, Lysekil igen, Åreskutan, Åreskutan igen.
I exemplet Lysekil kan man konstatera - när man letar sig till "Västarvet" resp. "Bohusläns museum" - att deras arkivbilder med turistanknytning tyvärr inte finns bekvämt indexerade och samlade så att man får omedelbar överblick i första sökningen. Det kan ofta löna sig att leta runt på webbplatser som dessa och inte nöja sig med det första som poppar upp.
Utbudet av turismhistoriskt material på nätet är ständigt växande. Något man kan drömma om är att det i en någorlunda snar framtid går att få till stånd ett forum och en plattform i form av en nätportal där goda krafter kan hjälpas åt att tillgängliggöra turismhistoriskt material. Portalen skulle då också komma att fungera som ett virtuellt turismmuseum.
Copyright 2011, Carl-Henrik Berg
Sidan kontrollerad 2011-11-15